Jag lyckades, efter föreläsningen som varade mellan 8:30 och 15:30 så lyckaedes jag faktiskt masa mig ut och springa slingan ett varv. Så därmed förklarar jag mitt föregående inlägg felaktigt. Det är faktiskt inte "aldrig" som det blir sant, ibland får man en sån där ljusglimt då man faktiskt tar sig i kragen och springer en liten runda. Sen att fötterna gjorde ont, rumpan kändes som om den skulle vibrera av och jag flåsade som en noshörning hör inte till. Jag gjorde det åtminstone. Nu får vi se hur många veckor det tar innan nästa gång. Jag är nu självutnämnd hurtbulle.

Dessutom som om det inte vore bättre ur hälsosynpunkt så har jag även ätit sallad och en varmrökt makrill till lunch idag. Jag är nästan läskigt stolt över mig själv. Men problemet var att när jag skulle ringa och berätta min enastående bedrift för min hurtbulle till far, så satt han i ett möte, så jag fick inte den feedback som jag hoppades på. Blev ett kort och gott "Kan jag ringa dig sen". Hmpf...vilken förolämpning. haha..

Nu står min förhoppning till att min mor ska tycka att jag är superduktig som masade mig ut. Återkommer senare med resultatet av det telefonsamtalet...

// Tina