Ja! Jag och Märtha hade som sagt en trevlig kväll i torsdags, då vi även planerade lite hyss. Vi skulle med största sannolikhet införskaffa marsvin till mig och Emanuel dagen där på. Anledningen till att vi fick denna lysande idé var för att vi satt och snackade, jag nämnde att jag saknade marsvin. Då drar hela karusellen med djurhistorier igång.Och i nästa ögonblick sitter jag och kollar marsvins-annonser på blocket.

 

Jag hittade två marsvin som behövde nytt hem på grund av tids- och intressebrist. 500 kr för djur, bur och allt :D. Jag smsar och ringer på denna annons och jag och Märtha bestämmer oss för att höras av dagen efter. Finns de kvar och är till salu så tar vi en road-trip. MEN! Det stora problemet var att hålla detta hemligt för Emanuel. Så jag ringer Emanuel och säger att Märtha och jag ska åka in till Kalmar och titta efter en bokhylla dagen efter (Märthas idé, jag tyckte att vi skulle säga att jag skulle ge mitt råd angående en tröjja, men visserligen kanske hon tyckte detta var en alltför uppenbar lögn). Efter denna högst troliga förklaring så säger Emanuel, men vad bra. Då kan ju jag följa med, så kan vi titta på en tv-bänk. Då hittar jag snabbt som bara den på att vi ville ha en tjejdag och titta på kläder i lugn och ro, och att det inte blev samma sak om en kille var med. Emanuel svalde denna förklaring. 

 

Dagen efter vaknar jag spänd, hade fortfarande inte fått något svar från marsvins-försäljaren och Märtha var hemma i sin hembygd och tvättade. Jag började misstänka att vår plan skulle misslyckas. Men efter mycket om och men ringer marsvins-försäljaren (Eureka!). Hon hade marsvinen kvar, två hanar som är 7-8 månader gamla. Jag kommer i eftermiddag sa jag. Sen ringer jag Märtha. -"Kom hem så fort bilen bär dig!". Efter detta kommer jag ihåg att jag behövde 500 kr. Går snällt in och flörtar med Emanuel som halvsover, och säger att han faktiskt fick köpa sin förstärkare och jag borde få "shoppa" för 500 kr i alla fall (OBS! Jag har egna pengar men för att ha koll på utgifterna använder vi bara Emanuels konto).

 

En timme senare är vi påväg. Jag har då lagt in adressen i gpsen på telefonen. Men enligt mig tyckte jag att gps:en visade en omväg, så jag körde min egen väg med lite guidning av gps:en i slutet. (Sorgligt nog visade det sig att vi hade kört en riktig omväg vilket Märtha hade mycket roligt åt..suck). Efter den färden var vi framme, träffade en trevlig familj i ett väldigt fint hus. Jag ser att en av marsvinen har lite pälsbortfall, men tänker att det nog bara är ohyra och ger familjen 500 kr, tar buren och alla tillbehör samt marsvin och åker hem.

 

Jag var så fruktansvärt nervös hela vägen hem, jag visste ju inte vad Emanuel skulle säga om att få hem två nya gnagare...

 

Han blev väl ganska chockad när jag klev in och räckte han en låda med två ullbollar, - vad är det för tuss? var kommentaren jag fick. Men tack och lov, med lite muttrande så accepterade han dem. De är nu familjemedlemmar vid namn Diesel och Amadeus. Och nu kallar han dem inte tussar längre. Nu är det hamster-råttor då han aldrig kommer ihåg att det är marsvin.

 

Det var väl det jag hade att dela med mig av, en lyckad överaskning, om än väldigt chockad karl..

 

Puss och Kram från Tinan