Låt mig börja denna underbara berättelse med gårdagskvälllen. Jag hade fått en uppgift som skulle vara klar idag. Och sov bort nästan hela kvällen. Så då satt jag uppe kanske aningen för sent med uppgiften. Närmare bestämt så kom jag i säng vid klockan 1:30.
Stressad över att jag var tvungen att somna snart för att jag skulle upp tidigt, lade jag huvuet på kudden. Efter lite bök, stök och vridande samt ett x antal misshandlande slag på min kära karl som klapprar tänder, så somnar jag.

Klockan halv 6 börjar klockan ringa. En mycket trött Martina masar sig upp och börjar med morgonrutinerna som går på automatik vid den här tiden på morgonen. Men jag kände mig ändå inte på topphumör. Efter ett tag gick det upp et ljus att jag hade sovit utan nikotinplåster. Ja, det var nog det som var felet, min hjärna var sur för att den inte hade fått tillräckligt med varken sömn eller nikotin under natten. Jag gör mig iordning, dricker mitt kaffe, tar mina vitaminer och ett glas yoghurt. När klockan börjar närma sig sju är det dags att knata, hälsosam som jag blivit, de 3,7 km till skolan. På med ryggsäck (som väger ton), musikhörlurarna (som skaver), gångskor (som är sönder i hälen) och en mysig scarf (nej det fanns inget dåligt med den ;) )

Klockan tjugo i 8 är jag framme på skolan. De andra brukar komma vid ca 8 -8:15.
Hjälo vad bäst jag är, tänker jag nöjt. Nu har jag tid att sitta och läsa på uppgiften i 45 minuter innan vi börjar. Och så kommer de andra "hetsläsa" de fem minutrarna innan lektionen är. Fan, vad jag är bäst. Duktig jag är som planerar min tid. Och sen dammsuga och stryka i eftermiddag för vi lär ju sluta ca 12.

Jag skickar ett lyckligt morgonpiggt sms till min kära klasskamrat Sandra Kaffe (i förhoppningen att hon skulle vilja komma och dricka kaffe):

-Godmorgon, när kommer du till skolan?
- Är du redan på skolan?, får jag till svar
( hmm..men hon vet ju att jag går tidigt tänker jag, men hon är kanske bara lite seg i morgonmössan.)
- Ja det är klart, jag går ju till skolan tidigt vet du ;), svarar jag.
- Men vi börjar ju inte förrän 13:00, svarar Sandra
(Driiiiver människan med mig, inte kan vi väl börja vid ett. Jag är ju här och klockan är knappt 8. Nej, nu är hon bara sur för att jag är tidig..)
- Du driver med mig va?
Orkar där inte vänta på svar och ringer Sandra.

- Du driver med mig va?
-Nej, jag lovar. Vi börjar inte förrän ett, säger Sandra.
( då fick jag en idé, vad gjorde då hon vaken vid denna tid om vi nu inte började förrän klockan ett?)
- vad gör du vaken nu då?
- Du väckte mig med smset..
Min rspons blev ett simpelt..
-*Gulp*

VILKEN MÄNNISKA VAKNAR AV ETT SMS!!!! SUuuuuuuuuuuCK!
Hela min värld rasade samman, jag är på skolan över 5 timmar för tidigt!

Jag har masat mig upp, gått en bra bit..suttit och pluggat tidigt på morgonen. Utan en tillstymmelse till anledning..

Jag ringde min sjuka (halsont och febrig) karl som fick komma och hämta mig MED BIL! Jag tvåärvägrar gå hem direkt igen. Jag misstänker att han tyckte det var ganska underhållande när jag satt och svor över att jag lärt mig komma upp till väckarklockan..

Jag åkte hem och sov, sen har resten av dagen gått åt till att fundera på, vart gick det snett? Var det någon stor komplott mot mig? Hade universum bestämt sig för att ställa ni mig på fel dag?  Tankarna spann...Vart stod det att vi inte började 8:30? Jag kollar ju FC varje kväll.

NEJ!!! Jag kollade ju inte FC igår kväll..remember? Jag sov ju bort hela kvällen.

Damn, det var mitt fel. Det var ingen stor komplott för att dra ner Martina..Suck. Life sucks..

// Tina