Hemska mello och börjar acceptera mitt öde.

Jag får faktiskt erkänna att jag är missnöjd med musik-Sverige i årets melodifestival. Bidragen är sämre än någonsin innan. Jag blir nästan mörkrädd av de bidrag vi faktiskt skickar direkt till final. Men vad ska man säga, majoriteten vinner. Pappa, jag och Emanuel är i alla fall överens någorlunda om vilka vi gillar. 
 
Jag går fortfarande hemma, mer uttråkad än någonsin. Men på något plan verkar jag ändå ha accepterat mitt öde. Det verkar vara min lott här i livet, om än för stunden, att gå hemma mer eller mindre i tristess ett tag.
 
Men jag har ju faktiskt planer på hur detta ska åtgärdas. studier för hela slanten. ;) Och nu har jag dessutom till min stora förtjusning fått reda på att min älskade bror också tänker studera. Nu är jag stolt!
 
Nu blir det en kopp kaffe, då jag och min älskade karl bestämt oss för att dygna så att vi får rätsida på dygnet, vaken dag och sova på natten ;)
 
Bye bye
RSS 2.0