Kan nog bättra mig en del

Jag har legat på latsidan med bloggen ett tag nu, men det har helt enkelt varit för mycket annat som har stulit all min tid och energi. Men nu ser det ljusare ut, vilket jag även nämnde i mitt föregående inlägg. Idag börjar jag min nya praktik på kvinnokliniken. Ska bli intressant att se vad de pysslar med där. Och jag kommer säkerligen ha med mig en herrans massa nya medicinska termer i bagaget. Och om ni inte redan visste det så är det alltid en fördel för en medicinsk sekreterare.
 
Igår var jag en upptagen tjej i vanlig ordning. Jag gick i skolan till närmare 16 och hade tvättid när jag kom hem. Hann även att laga mat, umgås med Märtha och Kristoffer, pussa på karln, byta hos marsvinen och städa lite. Duktig jag känner mig när jag har fixat alla hushållsuppgifter och ändå har energi kvar att sitta och spela kort med goda vänner. Det är såna stunder som gör livet fantastiskt, när man bara njuter av ett meningslöst kortspel och kaffe i härligt sällskap.
 
I helgen var vi fyllechaufförer till Blomstermåla. Det var en upplevelse utöver det vanliga av flera anledningar. Jag fick köra min första "jänkare". En Cadillac ;) Det var kul, men jag är egentligen på tok för kort för att köra en sådan bil, då jag inte når ner till pedaler och knappar på golvet ordentligt. Och den for som en spottloska över vägen så fort man gick över 50 km i timmen. Men det var det värt.
 
Det tuffade på i lugn och sakta mak upp till Blomstermåla (med typ en miljon pisse-pauser). När jag och älsklingen min hade dumpat party-patrasket så åkte vi upp till mamma och hälsade på. Satt där och kollade på youtube-klipp till klockan 2. Sen var planen att åka och hämta människorna och sen åka hem. Men tji fick vi. Cadillacen startade inte. Så Emanuel fick sätta sig i S70:n och köra full bil hem till Örsjö och Nybro, vända och komma tillbaka och hämta oss. Under tiden gick jag och 4 andra och frös på parkeringen i 2 minusgrader i cirka 1,5 timme. Jösses vad jag frös. Det tog nästan 2 timmar under varmt täcke innan jag slutade skaka. Så nerkyld är inte bekvämt att vara alltså. Fy!
 
Nej, nu ska jag ta mig en sista kopp kaffe innan det är dags att pysa till tåget som går vid 07:15..
 
Puss hej!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0