Det stela leendet

Ja, jag vet inte om jag är själv om detta. Men jag betvivlar det. Nu kan jag ju inte säga att jag jobbar i ett standard serviceyrke som exemplelvis min mor gör. Men något som alla serviceyrken har gemensamt är att vi har fruktansvärda patienter/kunder/vårdtagare/brukare som kan vara hur fruktansvärda mot oss som helst och mer eller mindre gå till personangrepp. Felet kan vara något vi antingen inte är skyldiga till eller något vi inte kan göra något åt. Är det någon mer än jag som känner igen sig i det fina leendet man har när man står och tar skit för saker man inte kan rå för?
Jag är serviceminded. Jag levererar alltid mitt bästa och gör det med ett stort leende. Till trevliga människor gör jag dessutom allt som oftast det lilla extra. Har jag en trevlig människa kanske jag lyckas spejja fram en extra bra lösning på problemet, medan om människan är otrevlig gör jag mer eller mindre bara det jag måste.
 
Om man dessutom lägger på att vissa dagar är extra jäkliga. Ni vet en sådan där "jag-vll-bara-gå-hem-och-ignorera-världen-under-mitt-täcke-med-ett-stort-glas-vin-och-en-god-film"-dag. Av någon anledning har de allra mest otrevliga människorna en förmåga att dyka upp de dagarna. Jag vet inte om de har någon sorts radar inbyggd. En radar som letar upp människor som har dåliga dagar så de kan komma och göra livet ytterligare lite surare. Nu ska jag inte säga att jag på fullt allvar tror att det är så, det är nog snarare så att när man är trött och har haft en generellt dålig dag så blir nog även en bara lite jobbig människa en hemsk människa. Det är nog mer ens eget psyke som ser allt nattsvart. Men det är samtidigt (det stela leendet till trots) en skön känsla när man går hem efter en sådan dag. Man har trots en riktigt dålig dag gjort sitt jobb och gjort det bra. En sådan här dag hade jag i dag. Flera faktorer påverkade med både kollegor och de jag ska ge service till. Men peppa peppa, jag överlevde och jag gorde ett bra jobb som jag ändå kände mig nöjd med när jag gick hem i slutet av dagen.
 
Jag vill även tillägga att sedan finns det helt underbara människor. Det är ibland helt fascinerande hur många otroligt trevliga och intressanta människor det finns och hur många jag får priviegiet att möta varje dag i mitt yrke. Vilken lyckost jag är!
 
Jag är alltid lite försiktig med att skriva om mitt jobb på sociala medier inklusive bloggen, så jag skriver i en mer generell anda utan exempel. Därav lite flummig blogginlägg. Men som sagt. Hobbyfilosofen Tina lever än, hon har bara haft semester (?!).
 
Kvällen har förflutit med mat hos älskad Mulle och en massa mys samt tvättid. I dag lös tvättidstjuven med sin frånvaro och dra på trissor, källardörren gick inte i baklås heller. Jag får väl minsann ändå konstatera att i dag har varit en bra dag.
 
// Tina



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0