Ytterligare en enorm paus!

Hej kära enstaka bloggläsare!
 
Efter ytterligare ett uppehåll på nästan ett halvår är det nu återigen dags för ett blogginlägg.
 
Detta blogginlägg blir väl kanske inget djupdyk i specifika händelser eller filosofiska utsvävningar utan kanske mer en form av generell uppdatering, för mitt liv ser väldigt annorlunda ut sedan mitt senaste blogginlägg.
 
I mitt senaste inlägg var mitt största bekymmer en mindre dispyt med min gubbes rakapparat. Visserligen kommer jag väl fortfarande inte jättebra överens med min gubbes tekniksaker nu heller (sitter vid hans tangentbord som inte riktigt samarbetar med mig), men det känns som en mindre bagatell. Även om armhålan i föregående inlägg gjorde MYCKET ont i flera dagar efter incidenten i fråga.
 
Nog om det, min nyhet som jag så fint försöker berätta är att jag ska bli mamma och min älskade Emanuel ska bli pappa. Det lilla knytet är beräknat att anlända till oss den 22 november, med andra ord en dag efter min egen födelsedag. Jag får erkänna att jag hoppas att det kommer tidigare (senare hade fungerat om det inte hade blivit såå nära jul). Men jag får väl förbereda mig på att det finns en viss risk att jag får spendera min födelsedag i plågor.
 
I övrigt så ser livet ut som sig bör när man väntar tillökning, mycket tid har gått åt till att förbereda bebis ankomst och mycket av gubbens tid går åt till att vara nervös inför bebis ankomst. Men jag tror det tillhör att för killar innan deras första barn så är de mer stressade och nervösa, vi kvinnor längtar nog mer. :)
 
När det gäller yrkeslivet ser det väl kanske inte jätteljust ut. Jag var sjukskriven en längre tid i våras, gick tillbaka till jobbet i mars, var uppe i heltid i slutet på maj. Nu är jag dock sjukskriven på heltid igen men inte på grund av utbrändhet och depression utan på grund av symfyseolys som det så fint heter, eller i folkmun foglossning. Att gå är en smärre plåga. Men missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR att vara gravid och LÄNGTAR tills jag får träffa våran nya familjemedlem, men diverse biverkningar är inte fullt lika kul.
 
Det var väl det jag kände att jag hade tid att uppdatera med i dag.
 
Vi hörs!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0