Livet tickar på

Har jag fått tid igen? Kan jag månne ha fått lite tid till övers? Men det ska man ju inte kunna som småbarnsförälder?
 
Oron över att gossen sköter sig själv gör sig påmind. Han är duktig min son. Han somnar själv i spjälsängen när han börjar bli trött. Jag lägger honom där, bäddar in honom i sin favoritfilt och sedan sover han 1-2 timmar. Jag har då egentid. Man ska som småbarnsförälder inte ha egentid. Så hela konceptet blir för mycket för min hjärna att hantera. Jag vet inte om det beror på kronisk sömnbrist (oavsett om gossen sover bra eller inte så sover man aldrig mer än 3 timmar i sträck, därav kronisk sömnbrist) elller att jag inbillat mig sååå hårt att livet skulle vara slut för min egen del när jag ynglade av mig.
 
I går var jag uttråkad och började i brist på annat att skriva en novell. Jag har tappat förmågan att fantisera ihop berättelser inser jag. Jag störtar in i nästa projekt, städa köket. Där var det klart, vad gör jag nu? Då går jag in på en sida som jag inte har besökt sedan innan Melwin blev till. Travian. Och ja, det faller sig så turligt att de har en serverstart i morgon (obs, detta hände i går). Så nu sitter jag här. Gossen sover och jag ville registrera mig på Travian för att ha lite tidsfördriv medan gossen sover. Men den har inte startat än, suck. Vad gör jag nu då?
 
Man kan nog tycka att detta är lyxproblematik. Men missförstå mig rätt. Gossen har dagar då jag inte får sätta ner honom mer än 3 minuter åt gången också. Men för det mesta är han en beskedlig om än gnällig gosse :)
 
Nu blir det en kopp kaffe till och senare ikväll blir det gymmet :)

Småbarnsförälder

 
Jag skriver inte så mycket på bloggen, vilket jag kanske i och för sig aldrig har gjort nämnvärt regelbundet. Men nu har jag åtminstone en någorlunda vettig anledning. Jag har ju blivit småbarnsförälder :).
 
Nog för att man inte har tid till lika mycket egna saker längre som man hade förut, men jag vet inte om jag kan hålla med somliga individer om att det är sååå jobbigt. Inte själva sömnlösheten och allt som hör till i alla fall. Det jobbigaste enligt mig åtminstone som förstagångsförälder är att inte veta. Att det känns som om man inte har en aning om hur man gör "rätt". Min kära mor lugnade (?) mig dock genom att säga att man vet egentligen aldrig om man gör rätt och man kan inte göra så mycket mer än att följa sin magkänsla.. Och detta oavsett om det är barn nr 1 eller barn nr 2.
 
Jag har haft en hel del frågetecken som blivit kopplade med en hel del oro, innan man väl har bestämt sig för hur man ska göra. Men nu känns det ändå som om både jag, gubben och Melwin hittade ett par fungerande knep för att få vardagen att flyta på smidigt :)
 
Bjuder på en bild på min fina lilla pojke!
 

Melwin har anlänt

Vet att det är ett bra tag som har gått. Men kan bara säga att slutet av graviditeten var fruktansvärd och jag spenderade större delen liggande i plågor. Förlossningen var inte mycket bättre och slutade i akut kejsarsnitt. Men nu är han här. Vår fina pojke, en liten Melwin som förgyller mina dagar. Han kom till oss 17 dagar över tiden den 9 december och vägde 4790 g och var 54 cm lång. 
 
På tal om det så vaknade han nu hungrig :).
 
Hörs :)
RSS 2.0