Allting gör ont!!!

Ryggen värker, handleden gör ont, knäna gör ont, armarna gör ont och jag har träningsvärk i muskler som jag inte visste att jag hade. Men jag vet precis vad det beror på.
 
I tisdags akutflyttade jag. Och ja, jag menar akutflyttade. Jag listade ut på måndagkvällen att den enda tiden som var ens halvmöjlig att få ut mina grejer från lägenheten innan Emanuel ville att jag skulle vara ute var tisdagen. Sagt och gjort. Ringde morsan och rekryterade henne och brorsan som flytthjälp, om än kanske inte helt frivillig. Men tacka vet jag familj, de är så illa tvungna. Stackars mamma offrade hela sin lediga dag och brorsan som inte sovit något ställde upp och slet som ett djur han med.
 
Att vara tre stycken när man ska flytta en halv trerumslägenhet på en dag är kanske lite i tajtaste laget, men det gick. Om än med lite halvtaskig humörmätare mot slutet av dagen. Alla möbler kördes från Nybro till Oskarshamn och alla kartonger landade i Trekanten. En av de roliga bieffekterna av att jag skrev ut att flyttlasset gick till Oskarshamn är att alla bara antar att jag flyttar med mitt flyttlass. Tror det är 3-5 stycken som har hört av sig och frågat varför jag flyttar till Oskarshamn av alla ställen. Ja, de förstår ju så fort jag förklarar, men det är roligare att hålla på och jäklas lite ;)
 
I övrigt så mår jag väl under omständigheterna fortfarande oförskämt bra. Men jag har otroligt underbara människor i mitt liv som gör även de värsta upplevelserna hanterbara. Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är!!
 
Men det ska helt klart bli otroligt skönt med helg. Men först tar vi sista jobbdagen på världens bästa jobb!
 
// Martina
 
 

Jag har landat, tror jag?

Ja mina kära läsare!
 
Det känns faktiskt som att jag har landat en hel del i hela situationen. Jag letar ju visserligen fortfarande lägenhet för fullt, men det är ändå överkomligt. Jag har kommit fram till att jag absolut inte ångrar mitt beslut. Just det ja, den kanska man ska börja med. Det kryptiska i tidigare inlägg är att jag och min dåvarande fästman höll på att risa ihop, nyheten nu är att det risade ihop. Vi har flyttat isär och jag bor nu mer eller mindre permanent hos min fina vän Nadja.
 
I ärlighetens namn vet jag inte hur jag skulle ha gått runt utan henne! Underbara människa.
 
Separationen har väl över lag gått betydligt mycket smidigare än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Jag ska börja packa lite smått på fredag. Inte för att jag har fått en lägenhet än, men det kan ju vara bra att påbörja processen lite i alla fall. Det tar ju lite tid att packa ihop en halv lägenhet.
 
Jag är egentligen ganska lugn för tillfället. Jag känner att jag liksom mest flyter med!
Och sedan har jag flera helt underbara personer som förgyller min tillvaro mer än jag trodde de kunde!
 
Awesome!
 
// Martina

Livet som inneboende..

Jag är som kanske bekant inneboende hos en vän och hennes familj denna vecka. Det har sina knöligheter att inte bo där man brukar. Jag har ju med mig de grejer jag använder varje dag, men saker som inte har fullt lika hög prio som till exempel en plattång har jag inte med mig.
 
Denna vecka har dock varit en vecka av kompromisser. Eller snarare jag själv som smyger som katten kring het gröt. Jag har en liten ovana jag har skaffat mig efter fem år med mannen jag delar ring med. Han låter sina väckarklockor ringa riktigt länge och tack vare detta har jag mycket framgångsrikt utvecklat förmågan att ignorera mycket höga ljud när jag sover. Bidragande till detta är att vi bor bredvid en ganska stor väg och lastbilarna kör i ganska hög fart förbi vilket låter en del när man sover.
 
Kompromissen har vi stegvis arbetat fram under veckan. Jag har nämligen en väckarklocka som låter som ett brandlarm. Till denna väckarklocka hör en buzzer som ligger under kudden och "durrar" på morgonen. I tillägg till dessa har jag sedan en mobil med inte mindre än tre alarm satta. Första klockan brukar gå av stapeln vid cirka 05:15. Sedan ringer de med ungefär 7 minuters mellanrum, sedan när jag har snoozat ett par gånger så går det inte mer än någon minut mellan att klockan ringer. 
 
Natten till måndag: Vi konstaterar att jag inte kan ha brandlarmsklockan igång. Så vi bestämmer att jag bara ska ha "buzzern" på den klockan samt mina mobillarm. Dock ställde jag in fel inställning på min brandlarmsklocka och den ringer så högt att Tobbe tydligen for i taket (han är väldigt lättväckt). Jag vaknar av att Nadja ringer mig för att min klocka har ringde och väckte både henne och Tobbe. Men upp kom jag fort.
 
FAIL!
 
Natten till tisdag: Vi konstaterar att jag åter igen ska försöka att stänga av larmet på brandlarmsklokan och bara ha buzzern. På morgonen vaknar jag inte förrän jag har snoozat mina mobillarmsklockor ett par gånger. Nadja och Tobbe opponerar sig följande kväll för de vaknade varje gång mina mobillarm ringde.
 
FAIL!
 
Natten till onsdag: Vi provar att jag stänger av mobilklockorna samt brandlarmsklockorna och bara har buzzern för att se om jag kommer upp. Kommer jag inte upp får Tobbe komma upp på övervåningen och väcka mig. Upp kom jag ganska bra den dagen, Tobbe hade bara vaknat till en stund av min buzzer. 
 
WIN!
 
Natten till torsdag: Vi kör åter igen på det vinnande konceptet från gårdagen, dock denna gång snoozade jag buzzern typ 5 gånger. Nadja konstaterar att detta inte fungerar för Tobbe.
 
FAIL!
 
Natten till i dag (fredag): Vi kör på att jag inte sätter någon klocka alls och Tobbe väcker mig när han ska gå upp i och med att jag ändå snoozar till den tiden. Det fungerade. En väldigt försynt Tobbe knackar på dörren vid 05:45 och frågar om jag är vaken. Givetvis inte tänker jag, jag har ju ingen klocka som har ringt. Men upp kommer jag!
 
Tobbe var i dag mycket nöjd då han fick vakna som han är van vid.
 
WIN!
 
Nu är det snart mat på ingång i trekanten så jag tar och rundar av detta inlägg med att önska trevlig helg!
 
Syns i dimman!
RSS 2.0