Jag har sagt i ett par dagar att motivationen var låg. Den var också riktigt låg. Gjorde flera försök att sätta mig och plugga på det "oerhört intressanta" ämnet mage- tarm. Men till min besvikelse var det aldrig fullt lika intressant som jag inbillade mig, och motivationen och studieglädjen sinade snabbt. Igår kväll satte jag mig igen och försökte pressa in lite kunskap om sjukdomar - mage-tarm. Men inte, det slutade med att jag gick ut och gick en långpromenad med hjärtat istället. Vi kom hem vid cirka 22 efter att ha varit hos Mulles farföräldrar en stund, det var riktigt trevligt hos dem. Vi spelade kort, undervisade hur digitalkameror fungerar och fikade (alldeles för mycket och alldeles för gott som vanligt). När vi väl lyckats rulta oss hem så satt jag och pluggade en timme. Sen en paus, sen en timme till. Men skam den som ger sig. Vid 02:30 gav jag upp och hoppades att den kunskap jag sugit i mig skulle räcka. (Enligt facebook gav jag upp vid 03:30.. Kan jag verkligen ha glömt bort en timmes studier?). Men jag var tvungen att chansa på det så att det skulle räcka så att jag fick några timmars sömn innan det var dags att gå till skolan igen vid 08.

 

Klockan ringde vid 07 och upp lyckades jag ta mig. Med ett allt annat än behagligt morgonhumör gjorde jag mig i ordning. Jag har nog aldrig haft så många fiender som denna morgon. Duschslangen ville inte ge mig värme - jag hatar den, kaffet smakade inte bra - jag hatar kaffebryggaren, skorna satt inte bra - jag hatar dem, kläderna var obekväma - jag hatar dem, håret gick inte reda ut - jag hatar det. Ja.. så fortsatte det fram tills jag kom till skolan. (För att bara inte tala om att det är minst 4 meter snö ute, okej, liten överdrift.. handlar snarare om 2 dm) men skam den som ger sig. Jag pulsade till bilen, körde igång traktorn och iväg.

 

Sen hade vi en svenskalektion som till min förvåning gick snabbt och smidigt. Jag fick bra betyg på min fältstudie-uppgift. Tack och lov. Sen var det dags för den fruktade tentan. Usch, jag hade så ont i magen att jag trodde jag skulle kräkas ett tag. Jag kände mig mer oförberedd än någonsin. Så går det när man är motivationslös. Sen kom det, pappret med frågorna. Och vips! Pennan började glöda. Jag svarade på alla frågor och känner mig nog garanterad ett G. Otroligt vilken lättnad det var. Jag hade pluggat in det sista lilla jag behövde i natt. Då var jag inte uppe förgäves. Sköööönt.

Eftermiddagen förflöt i ett töcken.. Jag var bara så lättad att pinan var över.

När lektionen var färdig åkte jag hem och spelade en omgång Age of Empires med Emanuel. Precis den avkoppling jag behövde.

 

Men nu funderar jag skarpt på en lång mysig promenad med hjärtat mitt ;)

 

Bye