Jag börjar känna mig lycklig igen.. Eller, nä.. Jag är lycklig. Alla gråa orosmoln är som bortblåsta. Med ett telefonsamtal kändes allt så fruktansvärt mycket bättre. Vet inte riktigt ben jag ska stå på. Jag har ingen koncentration av den anledningen att jag nu är för glad. Innan var jag för ledsen. Nu är jag bara så glad att jag skulle vilja ut och springa flera mil.

 

Nästa vecka börjar jag praktik på kvinnokliniken. Ska bli intressant att se något nytt. Häftigt..

 

Nej, nu blir det nog och se om jag kan ragga lite kaffepengar av någon klasskompis. Glömde min 20-lapp på skrivbordet i morse..

 

Puss hej!