Nervös och orolig..

Stressen ligger över mig konstant. Känns som att jag är en sekund från att ränna in i väggen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt i nuläget. Jag har fokus på allt annat än det jag ska. Ingenting samarbetar nämnvärt med mig just nu. Jag känner väl det rent spontant som att bestiga Mount Everest just nu skulle vara som att gå på en picknick. Tur att jag har älskade Emanuel och min familj. Utan dem hade jag varit ett nervsammanbrott som satt och gungade i ett hörn någonstans..
 
Nej, ska se om jag kan få något vettigt gjort idag. Vill inte, orkar inte, kan inte... MÅSTE!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0