Hahaha, jag läste mitt föregående och det finns två saker jag inte förstår. Nummer 1 är varför i hela värlen mitt blogginlägg låter så positivt när jag vet hur stressad jag har varit fram till i dag. Nummer 2 är hur i hela världen kan det vara så att jag kunde sitta ute i LINNNE i tidiga mars månad, och nu har jag tofflor på fötterna och en stor var college-tröja. Global uppvärmning my ass!

 

I dag hade jag den sista delen av opponeringen. Nu är två års studier snart till ända. Jag har kunnat se ljuset i tunneln ett bra tag nu, men inget slår ändå känslan som jag har just nu. Jag har kompletterat det examinatorn ville att jag skulle komplettera. Jag har skickat ett dubbelkollsmail till min handledare. Jag ska bara kolla igenom uppsatsen och att alla länkar fungerar en sista gång i morgon när jag är pigg och utvilad sedan är det färdigt. Då är mitt examensarbete inskickat, och med största sannolikhet godkänt. Då är det slut.. HÄFTIGT!

 

På fredag är sista inlämningsmöjligheten på examensarbetet och på kvällen blir det utgång med klassen. På lördag är det glitterfest hemma hos fina Märtha. Sedan är det en vecka av lugn och ro för min del och sedan blir det att ta examen på fredagen. Jag kan inte fatta att det bara är lite mer än en vecka kvar. Det känns så overkligt. Jag har ett fast jobb direkt efter examen. Vad ska jag nu fundera på och oroa mig för? Jag kommer inte behöva tänka på vart pengarna ska komma ifrån nästa månad. Herregud, det känns helt overkligt..

 

I kväll har jag faktiskt lite motivation att städa och plocka lite här hemma. Så det står på min att göra-lista. Min älskade Emanuel jobbar och står i tills i morgon bitti. Så sällskap i sängen får jag inte i kväll. Det gör mig alltid lite ledsen när han jobbar natt. Är inte en stor del av syftet med att ha en partner att man inte behöver gå och lägga sig ensam?

 

Jag längtar till den 29 maj när jag ska fira examen med min älskade familj. Och jag längtar till den 30 maj då jag ska ha en stor examensfest i min egen ära! Så AWESOME!

 

Nej, nu tänker jag inte sitta här och svamla mer. Ha det bäst!

 

// Tina