Om vi ska göra historien kort så skulle jag ha haft semester hela vecka 37, detta gick bra på måndagen. Sedan fick jag ont i höger sida av buken ganska långt ner. Åkte till vårdcentralen på min stackars fästmans födelsedag där de konstaterar att de inte kan hjälpa mig och misstänker i första hand blindtarmen. Vidare in till akuten och blir sittande där halva dagen bara för att kirurgläkaren lite krasst säger "- Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dig för kirurgiskt är du inte trasig, vill du träffa en gynekolog?".

 

Jag tänkte då att jag lika gärna kunde träffa denna gynekolog när jag väl var där inne. Sagt och gjort. Gynekologen (som för den delen är bland de trevligaste läkarna jag har träffat) konstaterade ganska snabbt att det varken var en urinvägsinfektion eller blindtarm som besvärade mig utan det var en cysta på min äggstock. I och med att jag hade så pass mycket besvär från den så skulle jag opereras redan på fredagen. Stirriga jag som aldrig varit sövd förut hann ju jaga upp mig både en och två gånger. Fredagen kom och jag lades in redan vid klockan 6 på morgonen. Jag fick duscha av mig och byta om till en patientrock (detta är inget man känner sig vare sig attraktiv eller bekväm i). De stack mig lite och satte PVK och tog blodprover. Sedan var det dags att rulla ner till operation. Jag var så otroligt nervös. Men efter en spruta med ett riktigt härligt medel som heter Fentanyl så såg jag snöflingor och tyckte hela grejen var jättemysig. När de sedan skulle sätta på mig syrgasmasken frågade jag om det var nu de skulle be mig räkna till 10, sköterskan sa "- Nej, men du kan få ta tre djupa andetag". Jag hann ta ett andetag sedan hade jag slocknat. 

 

Jag vaknade riktigt mysigt nerbäddad på postoperativ avdelning. Jag hade det mysigt och varmt och somnade om ganska fort. Andra gången jag vaknade till insåg jag att jag lovat att ringa familjen när jag vaknade. Jag skulle ringa mamma, men kom inte ihåg numret. Sedan skulle jag ringa fästmannen, men han svarade inte. Det slutar med att jag ringer pappa som tydligen inte heller svarade, men jag lät tydligen riktigt groggy och otydlig på hans telefonsvarare. Tredje gången jag vaknade hade jag lite ont och en sköterska reagerade snabbt och jag fick en spruta till med något jag förmodar var morfin, smärtan försvann i alla fall. När jag fjärde gången vaknade till ville jag ringa till Emanuel, men då sa de att det var lugnt för han satt redan och väntade på mig. Så himla söt han är!

 

Eftermiddagen sov jag väl mest, medan min älskade Emanuel satt vid min sida. När Emanuel skulle iväg så satt brorsan och höll mig sällskap. Senare på eftermiddagen kom pappa. Och sist kom mamma direkt efter jobbet. Brorsan åkte hem lagom till morsan kom. Morsan hade först ganska mycket oro och sympati för mig, som sedan övergick i en utskällning för att varken Emanuel eller jag hade ringt. Stackars mamma, det är inte lätt att vara orolig.

 

Jag gjorde en så kallad laparoskopi (titthålsoperation) och denna utförs polikliniskt. Detta innebär att man ska kunna gå hem samma dag. När det började talas om att jag inte skulle få gå hem för att jag inte ätit och kissat ordentligt så var jag otroligt snabb att häva i mig yoghurt och kaffe! Jag ville hem!

 

Sagt och gjort. Vid klockan åtta på kvällen var mamma och jag hemma i lägenheten i Nybro efter att ha jagat polisen (det satt en hund i en bil på parkeringen till sjukhuset som vi ville göra dem uppmärksamma på). När jag väl kom hem fick jag en sådan otrolig smärta i min högra axel. Denna smärta kom stötvis de kommande tre dagarna och var det hemskaste med hela operationen, det gjorde så ont. Magen var inga problem alls jämfört med axeln.

 

Nu är det 10 dagar sedan min operation och jag är så gott som helt återställd. Jag arbetade min första dag i dag efter en veckas sjukskrivning. De tre nedre titthålen är i princip helt läkta. Det vid naveln är lite mer svårläkt och jag tycker ärret där ser riktigt fult ut. Men det kanske rättar till sig. 

 

Det var nog det jag hade att berätta om min operation, mer info om mitt liv är att vänta inom kort ;)

(Bjuder på en bild från sjukhuset som min bror har tagit).