Livet som inneboende..

Jag är som kanske bekant inneboende hos en vän och hennes familj denna vecka. Det har sina knöligheter att inte bo där man brukar. Jag har ju med mig de grejer jag använder varje dag, men saker som inte har fullt lika hög prio som till exempel en plattång har jag inte med mig.
 
Denna vecka har dock varit en vecka av kompromisser. Eller snarare jag själv som smyger som katten kring het gröt. Jag har en liten ovana jag har skaffat mig efter fem år med mannen jag delar ring med. Han låter sina väckarklockor ringa riktigt länge och tack vare detta har jag mycket framgångsrikt utvecklat förmågan att ignorera mycket höga ljud när jag sover. Bidragande till detta är att vi bor bredvid en ganska stor väg och lastbilarna kör i ganska hög fart förbi vilket låter en del när man sover.
 
Kompromissen har vi stegvis arbetat fram under veckan. Jag har nämligen en väckarklocka som låter som ett brandlarm. Till denna väckarklocka hör en buzzer som ligger under kudden och "durrar" på morgonen. I tillägg till dessa har jag sedan en mobil med inte mindre än tre alarm satta. Första klockan brukar gå av stapeln vid cirka 05:15. Sedan ringer de med ungefär 7 minuters mellanrum, sedan när jag har snoozat ett par gånger så går det inte mer än någon minut mellan att klockan ringer. 
 
Natten till måndag: Vi konstaterar att jag inte kan ha brandlarmsklockan igång. Så vi bestämmer att jag bara ska ha "buzzern" på den klockan samt mina mobillarm. Dock ställde jag in fel inställning på min brandlarmsklocka och den ringer så högt att Tobbe tydligen for i taket (han är väldigt lättväckt). Jag vaknar av att Nadja ringer mig för att min klocka har ringde och väckte både henne och Tobbe. Men upp kom jag fort.
 
FAIL!
 
Natten till tisdag: Vi konstaterar att jag åter igen ska försöka att stänga av larmet på brandlarmsklokan och bara ha buzzern. På morgonen vaknar jag inte förrän jag har snoozat mina mobillarmsklockor ett par gånger. Nadja och Tobbe opponerar sig följande kväll för de vaknade varje gång mina mobillarm ringde.
 
FAIL!
 
Natten till onsdag: Vi provar att jag stänger av mobilklockorna samt brandlarmsklockorna och bara har buzzern för att se om jag kommer upp. Kommer jag inte upp får Tobbe komma upp på övervåningen och väcka mig. Upp kom jag ganska bra den dagen, Tobbe hade bara vaknat till en stund av min buzzer. 
 
WIN!
 
Natten till torsdag: Vi kör åter igen på det vinnande konceptet från gårdagen, dock denna gång snoozade jag buzzern typ 5 gånger. Nadja konstaterar att detta inte fungerar för Tobbe.
 
FAIL!
 
Natten till i dag (fredag): Vi kör på att jag inte sätter någon klocka alls och Tobbe väcker mig när han ska gå upp i och med att jag ändå snoozar till den tiden. Det fungerade. En väldigt försynt Tobbe knackar på dörren vid 05:45 och frågar om jag är vaken. Givetvis inte tänker jag, jag har ju ingen klocka som har ringt. Men upp kommer jag!
 
Tobbe var i dag mycket nöjd då han fick vakna som han är van vid.
 
WIN!
 
Nu är det snart mat på ingång i trekanten så jag tar och rundar av detta inlägg med att önska trevlig helg!
 
Syns i dimman!
Mamma
2016-02-05 @ 22:40:45
URL: http://annikkabloggen.blogg.se/

Kunde inte annat än garva åt ditt inlägg, gumman. Jag såg bilder framför mig med ditt naturliga sätt att vakna med hundra alarm och extra alarm som ringer och dånar etc. Till då Tobbe, som är lika snabbväckt som en struts jagad av jeepar i afrika. Helt sjukt vilka bildsekvenser jag kan få till.
I'm so funny i kill myself!!

Kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0