I dag känner jag att jag har näst intill obefintligt med energi kvar. Men samtidigt så känner jag mig lugnare än någonsin. Jag vet inte, jag pratade ju i ett tidigare inlägg om att jag trodde att jag hade landat. Jag tror fortfarande absolut att jag har landat ganska fort, men verkligheten har väl samtidigt börjat komma i kapp. Jag har kanske åtminstone tre för många grejer på gång i en tid när jag egentligen borde ta det lugnt och meditera i stället.

 

Men ni som känner mig väl vet ju att jag inte är den som tar det lugnt i första taget. Ju mer jag har att göra, ju viktigare känner jag mig och desto bättre självkänsla infinner sig. Det är konstigt det där egentligen att ens eget självvärde ska vara så tätt sammankopplat med vad man presterar. Man borde ju egentligen basera självvärdet i hur lycklig man kan göra sig själv. Just nu är jag ändå under omständigheterna lycklig. Jag har människor i mitt liv som jag bryr mig otroligt mycket om. Två av dem sticker ut ur mängden ordentligt undantaget familjen.

 

Problemet som är det största i min tillvaro för tillfället är väl det faktum att jag inte har ett eget tak över huvudet. Jag letar desperat med ljus och lykta efter ett tak över huvudet, men jag kommmer liksom ingenstans. Jag ringer, jag mailar, jag registrerar mig och gör om allt igen. Jag vet nog ett par av hyresvärdarna i Nybro som snart sliter av sig sitt hår av frustration att den där jäkla Martina ringer åter igen och hör om de har en lägenhet. 

 

Men, men.. Det löser sig nog tids nog. Tills dess får jag vara oerhört tacksam för att jag har tak över huvudet tack vare min otroligt fina vän Nadja.

 

Nehej, om jag ska socialisera lite och ta mig en kopp java.

 

Ha en trevlig helg.

 

// Martina