Snart ett år!!!
Senast jag skrev på bloggen var i februari, i februari! Vad hände?
Jag kan inte påminna mig om vad jag har gjort all denna tid. Den bara flyger fram i ett rasande tempo. Dagarna flyter fram, ena stunden känns det som om dagen aldrig ska ta slut (Läs: Melwins gnälldagar), andra dagar känns det som om jag inte hinner mer än gå upp och äta frukost innan det är dags att sova igen.
Avseende sömnen så har det förstås blivit mycket bättre och jag känner mig inte längre som en vandrande zombie. Gossen började sova hela nätter mer regelbundet efter att han blivit 7 månader. Och nu är det inte alls ofta han behöver hjälp med att somna om på nätterna, då och då, framför allt vid utvecklingssprång händer det att man kan behöva trösta lite grann. Men som regel sover han 18-06 utan avbrott. Kan knappt fatta att gossen snart är 1 år. Eller ja, snart 11 månader. Det går ruskigt fort. Han kryper, går längs möbler och har tagit sina första steg. Milstolparna avlöser varandra och jag kan inte vara en stoltare mamma. Vilket litet mirakel. Även om han ibland driver sin mor till vanvett.
Jag kan inte påminna mig om vad jag har gjort all denna tid. Den bara flyger fram i ett rasande tempo. Dagarna flyter fram, ena stunden känns det som om dagen aldrig ska ta slut (Läs: Melwins gnälldagar), andra dagar känns det som om jag inte hinner mer än gå upp och äta frukost innan det är dags att sova igen.
Avseende sömnen så har det förstås blivit mycket bättre och jag känner mig inte längre som en vandrande zombie. Gossen började sova hela nätter mer regelbundet efter att han blivit 7 månader. Och nu är det inte alls ofta han behöver hjälp med att somna om på nätterna, då och då, framför allt vid utvecklingssprång händer det att man kan behöva trösta lite grann. Men som regel sover han 18-06 utan avbrott. Kan knappt fatta att gossen snart är 1 år. Eller ja, snart 11 månader. Det går ruskigt fort. Han kryper, går längs möbler och har tagit sina första steg. Milstolparna avlöser varandra och jag kan inte vara en stoltare mamma. Vilket litet mirakel. Även om han ibland driver sin mor till vanvett.
Jag vet att jag i början var otroligt osäker och undrade hur man skulle göra rätt. Känslan finns fortfarande kvar ibland, men jag har blivit betydligt tryggare i min roll som mamma. Ju mer jag ser hur min fina Melwin interagerar med omvärlden och utvecklas, ju mer säker blir jag på att jag och hans otroligt fina pappa gör en hel del rätt. Men det är inte helt lätt att vara mamma alla gånger. Det ska jag villigt erkänna. Men de fina stunderna, de små skratten, leenden och alla egenheter gör det väl mödan värt. Mitt älskade barn!
I övrigt så börjar det sakta men säkert också dra ihop sig för jobbstart. Jag har varit ruggigt nervös för detta en längre tid, jag vill inte lämna bort sonen en minut helst. Men nu har vi sakta men säkert börja att "öva" på att lämna honom en timme här och där. Mer för min skull än för sonens misstänker jag. Sist var jag borta en timme och gossen hade nog inte ens hunnit reflektera över att jag inte var där :). Suck, han kan väl åtminstone sakna mig lite. Skämt åsido så är det skönt att han är så pass självständig.
I övrigt så börjar det sakta men säkert också dra ihop sig för jobbstart. Jag har varit ruggigt nervös för detta en längre tid, jag vill inte lämna bort sonen en minut helst. Men nu har vi sakta men säkert börja att "öva" på att lämna honom en timme här och där. Mer för min skull än för sonens misstänker jag. Sist var jag borta en timme och gossen hade nog inte ens hunnit reflektera över att jag inte var där :). Suck, han kan väl åtminstone sakna mig lite. Skämt åsido så är det skönt att han är så pass självständig.
Nej, nu blir det snana kudden. Natti!
